Jag har på sistone tänkt på bloggen och min integritet. Jag tycker bloggen är ett trevligt verktyg att lasta av mina tankar i. Jag bloggar för min egen skull och inte för mina två läsare, även om jag hoppas ni uppskattar inläggen.
Men, kan jag skriva om vad som helst? Teoretiskt borde jag ju kunna det. Men jag blir mer och mer osäker på om jag vågar/vill. Internet gör mig väldigt sökbar. Jag använder ju iblande bloggen delvis för att lasta av mig av jobbiga känslor. Tvivel. Kärleksbryderier. Problem. Irritationer. Hur blir det i praktiken?
Låt mig illustrera med ett exempel: Jag är en person som påverkas av väder och vintermörker. Påverkas i meningen att jag berörs av det. Jag kan inte påstå att jag blir deprimerad eller så, men jag blir lite håglös om vintern. Även om jag har roligt när jag gör saker (vilket man inte har när man är deprimerad) så har jag sällan sug att göra något roligt. Eller tråkigt. Eller något alls för den delen. Något i kroppen gör helt enkelt att jag inte har lust till någonting. Det har i princip alltid varit så för mig.
Så vad händer om jag skriver på bloggen för att beklaga mig om det? En (rimlig?) slutsats kan ju vara att jag är mindre produktiv om vintern. Vad händer om en framtida arbetsgivare Googlar mig (ja, det är officiellt ett verb), läser inlägget och drar slutsatsen att jag är mindre anställbar? I den bästa av världar skulle det inte vara ett problem. Tyvärr är jag tveksam.
Jag har haft liknande tankar kring en hel del saker jag skulle vilja skriva om. Jag har till och med funderat på att skapa en anonym blogg för att få ur mig även detta. Jag vill dock inte ha flera bloggar. Dessutom vill jag även kunna dela med mig till er - mina vänner.
Så, är det vettiga tankar? Vad tycker du? Vill gärna ha lite input på detta.
Kan jag skriva om vad som helst? 08 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 comments:
Kort svar: "ja, typ".
Alternativt så kan du vara försiktig med vad du skriver och se till att bara byta jobb i april så att du har hunnit ladda ihop lite solenergi och inte får slut på den innan provanställningen tar slut (brukar vara 6 mån, tror jag?).. Men det verkar opraktiskt och begränsande, så skit i det!
Det är ändå bara robotar som jobbar lika bra hela tiden, om det sedan är årstiden, kompisarna, hobbyn, familjen eller vad det nu kan vara som gör att man inte är på topp tycker jag inte är så noga.
När du dessutom är medveten om det så kan du säkert parera det till en viss del - semestra på vintern, ljusterapera dig, etc.
Sen kan man fundera på om man vill jobba för en arbetsgivare som inte tål att man fungerar som människor i allmänhet...
Skicka en kommentar