
Jag har ju skrivit rätt frekvent om vad jag tycker om dagens upphovsrätt och det krig som förs mot vår integritet.
Därför röstar jag pirat 25 maj 2009
Detta är IPRED 28 februari 2009

Riksdagen röstade i veckan igenom IPRED. Den lag som även har kallats "privatpolislagen".
Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna.
Veckans argumentationsövning är inte så mycket en övning i retorik, som att tala om vad Privatpolislagen Ipred som riksdagen antog i onsdags faktiskt innebär. Att prata om detta med sina vänner och bekana räcker väldigt långt. Alltför ofta möts man av reaktionen “men det kan inte vara sant!“. Det är det.Till att börja med får Lobbyn - och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn - göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.
Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.
Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.
Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.
Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.
Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.
I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.
Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.
Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.
Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.
Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.
Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.
Prata om det här med dina vänner och bekanta. Berätta om Piratpartiet.
Luras du av nya FRA-förslaget? 18 juni 2008
Regeringspartierna har återremitterat Lex Orwell (FRA-lagen, signalspaningslagen) till försvarsutskottet. Egentligen innebär det inga förändringar. Även det nya förslaget kommer att innebära att all trafik på internet kommer att automatiskt granskas av staten. Dina mail, dina sökningar, det du handlar, dina bankärenden, dina facebooksökningar, din chatt... Allt kommer att passera statens ögon.

- Öppna ett nytt epostmeddelande.
- Skriv "Även den återremitterade FRA-lagen måste stoppas" i ämnesraden.
- Lägg till följande text (stulet från Pär Ström):
Det omformade förslaget är i det stora hela ointressanta marginaljusteringar. Hela grundidén kvarstår, att FRA ska få massavlyssna människors kommunikation utan brottsmisstanke. Läsa epost och sms, lyssna på samtal, se vilka sajter vi besöker, upprätta "sociogram" (kartor över vänkretsar). Och så vidare. Detta är lika absurt som tidigare. Det strider fortfarande mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 12. Det kommer fortfarande att skapa ett samhälle präglat av självcensur och oro. Det kommer fortfarande att göra människor rädda för att kontakta journalister om missförhållanden.
- Välj en av fyra listor nedan och klistra in i "till-fältet".
- Tryck "Skicka".
- Gör om steg 1-5 för för varje lista.
jan.r.andersson@riksdagen.se,
magdalena.w.andersson@riksdagen.se,
staffan.anger@riksdagen.se,
staffan.appelros@riksdagen.se,
sofia.arkelsten@riksdagen.se,
lena.asplund@riksdagen.se,
anti.avsan@riksdagen.se,
gunnar.axen@riksdagen.se,
eva.bengtson.skogsberg@riksdagen.se,
finn.bengtsson@riksdagen.se,
ulf.berg@riksdagen.se,
sten.bergheden@riksdagen.se,
anna.bergkvist@riksdagen.se,
per.bill@riksdagen.se,
gustav.blix@riksdagen.se,
helena.bouveng@riksdagen.se,
anne.marie.broden@riksdagen.se,
katarina.brannstrom@riksdagen.se,
mikael.cederbratt@riksdagen.se,
margareta.cederfelt@riksdagen.se,
lars.elinderson@riksdagen.se,
annicka.engblom@riksdagen.se,
hillevi.engstrom@riksdagen.se,
karin.enstrom@riksdagen.se,
jan.ericson@riksdagen.se,
mahmood.fahmi@riksdagen.se,
patrik.forslund@riksdagen.se,
inge.garstedt@riksdagen.se,
mats.gerdau@riksdagen.se,
lisbeth.gronfeldt.bergman@riksdagen.se,
rolf.gunnarsson@riksdagen.se,
walburga.habsburg.douglas@riksdagen.se,
bjorn.hamilton@riksdagen.se,
ann-charlotte.hammar.johnsson@riksdagen.se,
krister.hammarbergh@riksdagen.se,
anders.hansson@riksdagen.se,
lennart.hedquist@riksdagen.se,
lars.hjalmered@riksdagen.se,
christian.holm@riksdagen.se,
isabella.jernbeck@riksdagen.se,
bengt-anders.johansson@riksdagen.se,
mats.johansson@riksdagen.se,
jeppe.johnsson@riksdagen.se,
christine.jonsson@riksdagen.se,
ulrika.karlsson@riksdagen.se,
reza.khelili@riksdagen.se,
marianne.kierkemann@riksdagen.se,
anna.kinberg.batra@riksdagen.se,
bertil.kjellberg@riksdagen.se,
margareta.b.kjellin@riksdagen.se,
anna.konig.jerlmyr@riksdagen.se,
olof.lavesson@riksdagen.se,
bjorn.leivik@riksdagen.se,
goran.lennmarker@riksdagen.se,
anna.lilliehook@riksdagen.se,
goran.lindblad@riksdagen.se,
lars.lindblad@riksdagen.se,
ulla.lofgren@riksdagen.se,
malin.lofsjogard@riksdagen.se,
cecilia.magnusson@riksdagen.se,
betty.malmberg@riksdagen.se,
goran.montan@riksdagen.se,
mats.g.nilsson@riksdagen.se,
nils.oskar.nilsson@riksdagen.se,
rolf.k.nilsson@riksdagen.se,
andreas.norlen@riksdagen.se,
kent.olsson@riksdagen.se,
sven-yngve.persson@riksdagen.se,
goran.pettersson@riksdagen.se,
maria.plass@riksdagen.se,
jessica.polfjard@riksdagen.se,
marietta.de.pourbaix-lundin@riksdagen.se,
anne-marie.palsson@riksdagen.se,
margareta.palsson@riksdagen.se,
inger.rene@riksdagen.se,
helena.riviere@riksdagen.se,
eliza.roszkowska.oberg@riksdagen.se,
hans.rothenberg@riksdagen.se,
jan-evert.radhstrom@riksdagen.se,
mats.sander@riksdagen.se,
fredrik.schulte@riksdagen.se,
karl.sigfrid@riksdagen.se,
ulf.sjosten@riksdagen.se,
lars-arne.staxang@riksdagen.se,
ola.sundell@riksdagen.se,
elisabeth.svantesson@riksdagen.se,
henrik.von.sydow@riksdagen.se,
ewa.thalen.finne@riksdagen.se,
goran.thingwall@riksdagen.se,
tomas.tobe@riksdagen.se,
peder.wachtmeister@riksdagen.se,
hans.wallmark@riksdagen.se,
marianne.watz@riksdagen.se,
marie.weibull.kornias@riksdagen.se,
cecilia.widegren@riksdagen.se,
rune.wikstrom@riksdagen.se,
oskar.oholm@riksdagen.se
tina.acketoft@riksdagen.se,
gunnar.andren@riksdagen.se,
hans.backmann@riksdagen.se,
agneta.berliner@riksdagen.se,
anita.broden@riksdagen.se,
jan.ertsborn@riksdagen.se,
eva.flyborg@riksdagen.se,
karin.granbom@riksdagen.se,
liselott.hagberg@riksdagen.se,
carl.b.hamilton@riksdagen.se,
solveig.hellquist@riksdagen.se,
tobias.krantz@riksdagen.se,
nina.larsson@riksdagen.se,
camilla.lindberg@riksdagen.se,
maria.lundqvist.bromster@riksdagen.se,
fredrik.malm@riksdagen.se,
ulf.nilsson@riksdagen.se,
christer.nylander@riksdagen.se,
birgitta.ohlsson@riksdagen.se,
johan.pehrson@riksdagen.se,
karin.pilsater@riksdagen.se,
mauricio.rojas@riksdagen.se,
lars.tysklind@riksdagen.se,
allan.widman@riksdagen.se,
barbro.westerholm@riksdagen.se,
cecilia.wigstrom@riksdagen.se,
cecilia.wikstrom@riksdagen.se,
christer.winback@riksdagen.se
anders.akesson@riksdagen.se,
annie.johansson@riksdagen.se,
annika.qarlsson@riksdagen.se,
birgitta.sellen@riksdagen.se,
claes.vasterteg@riksdagen.se,
erik.a.eriksson@riksdagen.se,
eva.selin.lindgren@riksdagen.se,
fredrick.federley@riksdagen.se,
jan.andersson@riksdagen.se,
johan.linander@riksdagen.se,
jorgen.johansson@riksdagen.se,
karin.nilsson@riksdagen.se,
kenneth.johansson@riksdagen.se,
kerstin.lundgren@riksdagen.se,
lars-ivar.ericson@riksdagen.se,
lennart.levi@riksdagen.se,
lennart.pettersson@riksdagen.se,
maria.kornevik.jakobsson@riksdagen.se,
per.lodenius@riksdagen.se,
per.asling@riksdagen.se,
roger.tiefensee@riksdagen.se,
sofia.larsen@riksdagen.se,
solveig.ternstrom@riksdagen.se,
solveig.zander@riksdagen.se,
staffan.danielsson@riksdagen.se,
stefan.tornberg@riksdagen.se,
sven.bergstrom@riksdagen.se,
ulrika.carlsson@riksdagen.se,
ake.sandstrom@riksdagen.se
yvonne.andersson@riksdagen.se,Tack vänner!
otto.von.arnold@riksdagen.se,
stefan.attefall@riksdagen.se,
inger.davidson@riksdagen.se,
kjell.eldensjo@riksdagen.se,
annelie.enochson@riksdagen.se,
holger.gustafsson@riksdagen.se,
lars.gustafsson@riksdagen.se,
emma.henriksson@riksdagen.se,
eva.johnsson@riksdagen.se,
dan.kihlstrom@riksdagen.se,
lars.linden@riksdagen.se,
else-marie.lindgren@riksdagen.se,
mikael.oscarsson@riksdagen.se,
irene.oskarsson@riksdagen.se,
sven.gunnar.persson@riksdagen.se,
desiree.pethrus.engstrom@riksdagen.se,
chatrine.palsson.ahlgren@riksdagen.se,
rosita.runegrund@riksdagen.se,
lennart.sacredeus@riksdagen.se,
alf.svensson@riksdagen.se,
ingvar.svensson@riksdagen.se,
ingemar.vanerlov@riksdagen.se,
gunilla.tjernberg@riksdagen.se
Posted by John Sjölander kl 09:53 View Comments
Labels: demokrati, fra, fra-lagen, integritet, lex-orwell, Politik, signalspaning, övervakning
Kan jag skriva om vad som helst? 08 januari 2008
Jag har på sistone tänkt på bloggen och min integritet. Jag tycker bloggen är ett trevligt verktyg att lasta av mina tankar i. Jag bloggar för min egen skull och inte för mina två läsare, även om jag hoppas ni uppskattar inläggen.
Men, kan jag skriva om vad som helst? Teoretiskt borde jag ju kunna det. Men jag blir mer och mer osäker på om jag vågar/vill. Internet gör mig väldigt sökbar. Jag använder ju iblande bloggen delvis för att lasta av mig av jobbiga känslor. Tvivel. Kärleksbryderier. Problem. Irritationer. Hur blir det i praktiken?
Låt mig illustrera med ett exempel: Jag är en person som påverkas av väder och vintermörker. Påverkas i meningen att jag berörs av det. Jag kan inte påstå att jag blir deprimerad eller så, men jag blir lite håglös om vintern. Även om jag har roligt när jag gör saker (vilket man inte har när man är deprimerad) så har jag sällan sug att göra något roligt. Eller tråkigt. Eller något alls för den delen. Något i kroppen gör helt enkelt att jag inte har lust till någonting. Det har i princip alltid varit så för mig.
Så vad händer om jag skriver på bloggen för att beklaga mig om det? En (rimlig?) slutsats kan ju vara att jag är mindre produktiv om vintern. Vad händer om en framtida arbetsgivare Googlar mig (ja, det är officiellt ett verb), läser inlägget och drar slutsatsen att jag är mindre anställbar? I den bästa av världar skulle det inte vara ett problem. Tyvärr är jag tveksam.
Jag har haft liknande tankar kring en hel del saker jag skulle vilja skriva om. Jag har till och med funderat på att skapa en anonym blogg för att få ur mig även detta. Jag vill dock inte ha flera bloggar. Dessutom vill jag även kunna dela med mig till er - mina vänner.
Så, är det vettiga tankar? Vad tycker du? Vill gärna ha lite input på detta.
Imponerande att så många Radioheadfans betalar 09 november 2007
IDG.se har fel rubrik på rätt ämne.
Rubriken borde vara som min ovan. Klart som fasen att inte folk betalar om de har alternativet "Gratis". Vad som är mycket mer imponerande är att 40% betalat och att snittpriset var så mycket som 6 dollar för dem.
Vill även påminna er om att Radiohead, som jag skrivit om innan, fortfarande ligger på samtliga top 10 positioner på Last.fm. Deras minst spelade låt från plattan har fortfarande nära dubbelt så många spelningar som låten på elfte plats.
Detta är ett paradigmskifte. Det är globalt. Det är större än när spicegirls hade fyra av tio på Englands top 10.
Du är inte osynlig på Facebook/Internet 25 oktober 2007
Du syns alltid på Internet. Dags att vänja sig!
Jag vill ge lite reflektioner på veckans debatt kring Facebook och integritet. (Aftonbladet, DN 1, DN 2, IDG.se).
Det är dags att vänja sig. Internet är ett offentligt rum. Allt du gör i alla offentliga rum kan snappas upp av andra. Det är inte konstigare än att någon har hört dig på bussen. Du är helt enkelt inte mer privat än så på Internet.
Är det integritetskränkande? Jag vill säga nej. Integritetskränkning handlar om att du skulle bli granskad trots att du inte har medgivit det. I och med att du aktivt lägger upp något på Internet, måste du också vara medveten om att det blir tillgängligt för alla. Lär dig detta.
Gillar du det inte kan du välja bort det. Det är anledningen till att det inte är integritetskränkande. Det är bara att dra ut kabeln och sluta använda webben. Skitlätt.
Vill ge ett väldigt konkret exempel på att det är värdefullt att komma ihåg att du aldrig är privat på nätet:
En mäklare jag har vänt mig till har registrerat sig på Facebook med hjälp av sitt jobbkonto. Man hittar henne om man söker efter henne med "Friendfindern" som matchar dina adressbokskontakter med konton på Facebook. Hon har valt en pseudonym. En illa vald sådan.
Undrar just vad hon gör med sina bonuspengar?