Slösurfade Punkt.se efter lunchen. En krönikör beskriver sig själv:
Sofie Dahlstedt, är 19 år och pluggar på Malmö högskola. Hon är bitter med glimten i ögat och planerar att ta över världen.
Jag fastnar vid "... och planerar att ta över världen." Den frasen använder jag själv. Både jag och Sofie gör det för att vi känner oss originella. Speciella. Ovanliga. Utvalda.
Men hur speciella är vi egentligen om vi, och många med oss, slänger oss med floskliga fraser som "eftersträvar världsherravälde" osv? Inte speciellt.
Dags för ett nytt mål.
Topp tre hittils:
- ... planerar att inte dö av osmos.
- ... kommer att dö gammal, bortglömd och bitter.
- ... skall bli en tyst drönare.
