Riskkapital är tacksamma pengar 28 januari 2008

EkonomiEkot hade i morse ett inslag om att riskkapitalister är långsiktiga och inte kortsiktiga och "dåliga" som debatten och media ofta framhärdar. Även fackföreningar har gått emot dem, och i vissa fall även investeringsobjekten själva.

Jag tycker att observationen är självklar, och att en motsatt åsikt tyder på dålig förståelse kring företagande.

Riskkapital (PE - private equity, inte venture capital, definitionsskillnad) går ofta in i storbolag som är i någon form av kris eller stagnation, men där riskkapitalisterna ser en vision för hur omstrukturering kan få företaget på fötter.

Företagen har vissa möjligheter till förändring. De kan, bland annat:

1. Emissionera nya aktier och där med få in nytt kapital.
2. Öka belåningen.
3. Sälja mer.
   
4. Omstrukturera.

För ett problembolag är 1, 2 och 3 i princip uteslutna. Då återstår nummer fyra. PE är specialiserat på just detta - de ger sig in i bolag med detta i åtanke.

Det görs genom att riskkaptialbolaget tar en majoritetspost i bolagt, samtidigt som man förhandlar om att få vissa privilegier. Styrelseposter. Inflytande över management. Strategisk utveckling. Dessa privilegier förhandlas fram genom att bilda allianser med andra storägare. Att PE kräver vissa privilegier är sannolikt ett horn i sidan för många.

Men - vad är alternativet? Att låta den gamla (misslyckade) ledningen strukturera om bolaget? Jo, tack. Känns ju som att det gått bra hittills. Jag har inget bevis för det, men jag tror att riskkapitalbolagens inblandning resulterar i färre avskedade människor över en längre horizont än hos de problemföretag som försöker rida ut stormen själva.

Jag har en liten, ogrundad teori om varför det blir så livat. Elitism kontra kollektivism. PE är tävlingsinriktat. Kollektivet är det inte. Storbolag är, i egen erfarenhet, väldigt kollektiva. Det är ett klimat av mediokra ansträngningar. När PE går in och ställer höga krav blir det obekvämt, både för fack och ledning.

Den typen av engagemang som riskkapitalbolag bidrar med är den typen av engagemang jag söker hos investorer. De ger sig in och skitar ned händerna. Perfekt! Det är ju oerhört tacksamt att ha någon med sig i båten som ror lika hårt eller hårdare än du själv gör.

Visst kan det också vara omvälvande, men jag tar hellre ett starkt engagemang över passivt ägande alla dagar i veckan. Fackföreningar, ägare och bolagsledningar har att lära sig av detta aktiva företagande.

Jag har nu ägnat 50 minuter åt denna text. Vad har du ägnat minst 50 minuter åt idag?