Födelen med ... 13 juni 2006

... att vara narcississt är att det är lätt att känna sig omtyckt.

Satt och slöläste massa bloggar. Noterade att förvånande många av dem handlade om folk som terapeutisk skrev av sig. Det var dåliga förhållanden, krångliga situationer, självömkan, depression osv osv. Trött och ganska halvskeptiskt inställd till mitt liv för tillfället kunde jag inte förmå mig själv till något medlidande över huvud taget. I ena blogen efter den andra kände jag ju "det är ju lättlöst, så här t.ex....", "skärp dig...." och "fan va löjligt...".


Så här kommer en verklighets och känslofrånvänd FAQ för deprimerade fjantar:

Q: Min flickvän/pojkvän och jag har det trassligt och komplicerat. Jag kan inte bestämma mig för vad jag skall göra. Hur kan jag veta?
A: Det kan du inte. Det är bara att bita i äpplet. Deprimerade töntar som dig själv glömer ofta att 1, det finns fler fiskar i dammen, 2, dammen är varken stor eller glesbefolkad.
Jag brukar tycka: Om det inte smakar mer än det kostar är det dags att dra i katapultspaken.

Q: Jag förstår inte mig själv och jag är deprimerad. Jag sitter inne och skriver i min blog i hopp om att någon skall läsa den. Det gör ingen (utom tydligen du). Vad skall jag göra?
A: Dina problem kommer knappast lösas av att du sitter och ugglar framför en webläsare. Människor behöver social kontakt utöver den elektroniska. Så lyft på röven och kila till en polare. Du kommer förvånas över hur mycket kraft nästan alla människor är villiga att lägga på dig om du bara öppnar dig lite.

Q: Jag har inga vänner så jag kan inte följa ditt tidigare råd. Vad gör jag?
A: Om du inte är helt tappad bakom en vagn kan du skaffa några. Det är rätt lätt. Grundprincipen står i bibeln och säger behandla dem som du själv vill bli behandlad. Om du behandlar dem bättre än du vill bli behandlad kanske du till och med får en bästa vän.

Q: Jag är socialt inkompetent och klarar inte ens av ovanstående råd för att få vänner. Vad gör jag?
A: Du kanske kan börja prata med rösterna i ditt huvud?

Dags att sova så jag blir snäll och fylld av empati igen. Natti!

Andra bloggar om: Personligt, Privat, Asociala störningar, Narcissism, Verklighetsfrånvaro