Väntade eftereffekter av EU-toppmötet 2001 15 juni 2006

På DN.se Debatt framför fem forskare sina observationer kring demokratiuppfattningar hos de som deltog i demonstrationerna under topmötet i Göteborg 2001. Man observerar att demokratiuppfattningen och förtroendet för politiker och det demokratiska systemet hos de deltagande har minskat. Detta är allvarligt, inte minst för att dessa politiskt aktiva individer är i övrigt oproportiornerligt jämnställda, utbildade och integrerade.

Det hela käns inte oväntat. Jag deltog inte själv i demonstrationerna (jobbade och hade politisk svacka) men många jag känner gjorde det. Jag upplevde på nära håll många av dessa människor före, under och efter toppmötet. Och jag såg hur deras upplevelser radikaliserade dem.

Samtliga av de jag känner hade fredliga avsikter. De ogillade (och ogillar) hur världen hade globaliserats och bubblade av engagemang och förändringsvilja. De var kreativa och ville bli hörda. De ville visa en enad front och de ville deltaga i den politiska debatten. De flesta av dem hade tidigare varit i bland annat Prag.

Kort och gott var demokratins mönsterindivider. De engagerade sig. De samtalade och debatterade. De förde upp viktiga frågor på dagordningen. Alla agerade på gräsrotsnivån, där den riktiga politiska makten ligger. Samtliga utnyttjade sin rösträtt.

Under kravallerna utsattes dessa människor demokratiuppfattningens motsvarighet till våldtäkt. De och deras medaktivister blev inlåsta, gripna, slagna och hotade. Alla hade haft fredliga avsikter. INGEN av dem brukade våld, knappt ens i självförsvar.

Mina systrar, då 17 och 19 år, runt 50 kilo nätta, blev jagade av flera kravallutrustade poliser när de och fem kamrater stod 150 meter söder om Hvitfeldska gymnasiet. De som sprang fick hundarna efter sig. De som stod stilla kvar fick slag.

Hur kan en femtiokilos flicka rimligen utgjort ett hot mot en polis med batong? Vilka sjuka poliser bussar hundar på flyende ungdomar?

MIN demokratiuppfattning blev skadad. Jag deltog inte ens!

Jag kan inget annat än instämma i debattartikeln. Att se dessa ungdomar som ett hot mot demokratin var ett fatalt misstag. De utgjorde inget hot mot demokratin. De var demokratins största hopp. Jag vet inte om de är det länge.

Andra bloggar om: Politik, Samhälle, Personligt, Demokrati