Godisbolag försöker locka barnidrottare.
Andra bloggar om: Moralpanik
Dagens moralpanik 23 oktober 2006
Höstens roligaste... 20 oktober 2006
... är nog Fråga Anders och Måns i SVT. Som en ny rolig feature kan du ju även se programmet på webben genom att trycka Se programmet i informationsrutan under logotypen. Gör det. Du vet att du vill.
Andra bloggar om: Personligt, TV, Fråga Anders och Måns
Empatins dag 18 oktober 2006
Christofer: absolut
jag ser inget ljus
John: vet du vad som skulle passa bra på dig när du är så deppig?
Christofer: ne?
John: Eld.
Christofer: FIRE!
Andra bloggar om: Personligt
En sak med Internet... 09 oktober 2006
... är att man kan känna sig väldigt närvarande när saker händer.
Nordkorea sprängde kärvapen i natt. 4.2 på richterskalan.
Här var det.
Världen blir mindre.
Andra bloggar om: Internet
999 steg till personlig förbättring 08 oktober 2006
#999: Riv fasaderna...
Jag har alltid trott att alla människor någonstans har en intressant personlighet. Det handlar bara om att hitta den. Barn är charmiga för de är väldigt nära sin personlighet. Allt eftersom vi växer upp bildar vi sedan skal runt vår personlighet. Det kan vara skal som skydd för att man är utsatt, som skyddar en mot ens egen osäkerhet, eller som man bygger för att man vill passa in.
När vi är vuxna har många av oss massor av skal som skyddar vår personlighet. Vi bygger dem för att vi är känsliga och ömma. Tyvärr gör vårt beteende oss också mindre intressanta som personer. Det är bara när vi är nära vårt innersta som vi är intressanta för vår omgivning.
Allt hänger samman. Att vara tonårding handlar om att riva murarna. En del av murar är, eller är del av, skal vi byggt. Anledningen till att unga människor upplever starka känslor och stark kärlek kan hända komma från att vi som unga är nära vårt äkta jag. Allt eftersom vi åldras lär vi oss att fjärma oss för att överleva mentalt. Kanske är det därför som det är svårt att bilda riktigt nära bekantskaper senare i livet. Det samma antar jag gäller för kärlek.
Det är inte lätt att riva fasaderna, men där är förmodligen värt det. Ingen bryr sig egentligen om yta. Kärna är allt. Men om det hoppas jag skriva en annan gång...
Andra bloggar om: Personligt, 999 steg
Värt att notera... 06 oktober 2006
... är att Alex Papadimoulis lanserat en väldigt intressant tjänst kallad HiddenNetwork. Lite grovt handlar det om smart riktad markandsföring.
Ett reellt problem för företag är att anställa Rätt Människor. Att anställa fel människor är kostsamt.
Alex driver en site som många programeringsnördar läser. För att förstå den krävs det att man är en skicklig programmerare. Bara sådana förstår det roliga i de tokiga lösningarna som presenteras på sidan. Man kan anta att många av Alex läsare är sk. Rätt Människor.
Alex idé bygger på att knyta ihop de som vill anställa med de som vill bli anställda. Detta görs genom att koppla ihop annonser för relevanta programmeringsjobb (baserat på ditt IP's lokalisering; jobb högst 60 miles från dig) med siter som har besökare som passar jobbens profil (TechBloggar).
På det hela taget en solid och intelligent lösning.
Fundering: Konceptet borde var generellt applicerbart. Affärsidé?
Bekräftelsesökande 04 oktober 2006
Satt plötsligt här och var på gott humör. Har varit på smådåligt humör hela dagen. Dessutom tycker jag delar av mitt projekt är lite tråkigt just nu. Resultatet har varit att jag varit minst sagt uttråkad några veckor.
Så varför var jag på gott humör? Jo, jag fick veta att jag fått förlängt kontrakt. En månad. Inte så mycket, men ändå.
Men borde jag då inte vara på sämre humör? Jag menar - jag tycker ju projektet är lite tråkigt. Rimligen borde jag ju vilja komma bort från projektet och göra något RoligtTM. Eller?
Min slutsats är att jag, min självbild till trots, har ett stort behov av att bli bekräftad. Är det så? Åtminstone på min fasad är jag ju en person som går mina egna vägar och som klarar mig bra själv. Jag är lite förvirrad just nu efter denna insikt. Vet inte hur jag skall tolka den, men glad blev jag i alla fall. Det är kul när folk uppskattar det man gör.
Dagens bästa... 27 september 2006
Jag såg... 22 september 2006
... Kent på Hultsfred 1996. Det var inte imponerande. Det var under den omtalade kostym-era. Jocke struttade runt på scenen, var ohetro och ylade "Tack som fan!" mellan låtarna på ansträngd wannabestockholmska.
"Här kommer en låt som handlar om oralsex" hojtade Jocke och Kent drog igång 'Kräm' som extranummer. Tonårspubliken var i extas.
Alltså... Jag började lyssna på Kent tre år senare 1999. Jag har alla skivorna, både på svenska och engelska och många av B-sidorna. De är verkligen ett av sveriges bästa band. Kanske genom tiderna.
Men vad är det som gör att var och varannan runt-30-åring blir gråtmilda när de hör 'Kräm'? Jag fattar inte. Den är verkligen ett av Kents lågvattenmärken. Den är inte kreativ. Musikaliskt enformig och uddlös. Den saknar Jockes sedvanliga känsla för slagkraftig subtil poesi.
Kanske är det så att denna Ledinhärmande låt gjorde att svenska folket nappade på Kent? Jag vet inte. Usel är den i alla fall, och jag förstår fortfarande inte varför så många gillar den.
747... Det är stor musik.
Tack som fan!
Andra bloggar om: Musik, Nostalgi, Kent, Hultsfred
Hur söker man på... 20 september 2006
... saker man inte lätt uttrycker i ord?
Går det att söka på en känsla?
För en tid sedan gjorde jag, med några vänner experiment med att genom fourieranalys kunna identifiera utdrag av musik genom att vissla en bit av låten. Vi försökte sedan matcha resultatet av transformationen mot andra delar av transformationen. Vi kom en bit på vägen, men tråkigt nog gjorde vi inte mycket mer av det. Idag kan man köpa en mobiltelefon, som enligt beskrivningen kan spela in en bit av en låt och sedan matcha den mot en onlinetjänst. Egentligen samma idé, fast kanske med mindre behov av analys eftersom man spelar in samma låt som man söker på. Nåväl.
Experimentet fick mig att tänka mycket kring hur man söker efter information. Det är ju skitlätt att söka på Google. Om man dessutom är belevad med ett stort intellekt och ett gott ordförråd, samt hanterar engelskan bra kan man ofta utföra underverk. Men man är alltid begränsad till ord.
I Brazilien finns det en stad jag hört talas om, utan gatunamn. Istället måste alla hus ha olika färg. Jag undrar hur ofta de i det limegröna huset får post till dem i det avokadogröna huset? Hur vet brevbäraren vad som är vad?
Hur söker man på saker som saknar ord? Vi experimenterade ju med att söka efter en låt du hört, fått på huvudet men inte vet något om. Om jag någon gång sett en logotype jag vill veta vad den kommer ifrån, hur söker jag på den?
Jag vill söka på känslan av höst i London. Jag vill veta var mer på jorden det luktar som det gör i de lummiga tallskogarna på Mallorca. Jag vill hitta fler viner som smakar som Château Margaux, men som inte kostar hundratals kronor flaskan.
Låter det flummigt? Kanske. Jag har inga svar, men jag funderar mycket. Tanken intresserar mig.
Liten inblick ifrån systemutvecklarens vardag
Ibland är det roligt att jobba med IT. Ibland inte så roligt. Minst roligt är det att behöva ta hänsyn till gamla skitsystem.
Vi har länge fört dialog med killarna från ett externt system. De har länge gnällt på våra namnkonventioner på på variabler i koden. Java är ju, som bekant för många, lite småförälskat i skitlånga namn med camelcasing. Killarna tyckte det variablerna var långa. Vi sket högaktningsfullt i dem för de är föråldradeTM.
Idag kom systemarkitekten och gav oss på fingrarna. Vi måste förkorta namnen. Vi tyckte 'Wtf? Skärpning!', men det hjälpte inte.
Varför? Jo... Legacysystem som vanligt. Det visar sig att deras kunder (hundratals) har databaser (tiotals) med rader (miljontals). Utöver detta lagrar de variabelfälten i databasen. Och databaserna är från en tid när data var dyrt. Så kolumnen för variabelnamnen är en Varchar(32).
"Det skulle ta flera veckor att uppdatera alla miljoner fält."
SUCK! Modern IT är så retro.
Andra bloggar om: Systemutveckling
Informationsfrihetens tid är nu 15 september 2006
"Information wants to be free. "
Dessa fem ord kommer gå till vår historia. De kommer, när man tittar tillbaka på upphovsrättens förändring i samhället om hundra år, visa sig vara lika skickligt sammanfattande för den grundläggande attitydförändringen till upphovsrätten som Martin Luther-King's mening "I have a dream" var för medborgarrättsrörelsen.
Och som med så mycket annat så är det gamla ord. De sammanfattande orden yttrades första gången 1984 på en hackarkonferens i USA. Och det var inte bara en cool mening i en chiq förpackining. Stewart Brand som yttrade dem förstod till fullo:
On the one hand information wants to be expensive, because it's so valuable. The right information in the right place just changes your life. On the other hand, information wants to be free, because the cost of getting it out is getting lower and lower all the time. So you have these two fighting against each other.
Smaka på det: "Cost of getting it out is getting lower and lower...". Bullseye!
Men det var över 22 år sedan! Folk levde i den här tiden. Den här datorn såg ljuset för första gången. Den här killen var president i USA. Ändå är orden mer aktuella idag än då.
Åter igen är det egentligen enkelt. Information är i grund och botten tankar (eller dess olika avarter av finare nomenklaturer). Du kan hålla dina tankar för dig själv, eller så kan du dela dom med andra. Men den sekund som du delar dem med andra utsätter du dem även för möjligheten (eller faran som upphovsrättsindustrin verkar tycka) att de kommer sprida sig vidare. Så enkelt har principen för tankar varit sedan urminnes tider. Det är helt enkelt människans och naturens uppbyggnad som sätter upp reglerna för tankars spridning.
I tider då det var dyrt att sprida tankarna skapades upphovsrätten. Detta för att folk som satt och knalltänkte för att skapa olika verk skulle få lön för mödan. Det var vettigt. Kring upphovsrätten byggdes sedan en industri upp. Entreprenörerna var i vanlig ordning skickligare affärsmän än innovatörerna och blev rikare än de som skapade verken. Där är vi nu idag.
MEN - det är inte självklart att en industri skall bevaras när behovet av den inte finns. I och med att det idag är i princip HELT gratis att sprida information har även upphovsrättsindustrins existensberättigande upphört. Men entreprenörerna är skickligare än de flesta och duperar politiker till att tro detta.
Det är egentligen enkelt. Upphovsrätten som idé är förlegad. En gammal princip som det inte finns något behov av idag. Där med inte sagt att det inte finns behov av något som skyddar idéer och tankar, men inte upphovsrätten i dess nuvvarande form.
Och alla är egentligen överens. Men väldigt få är beredda att ta hela steget. Här är bara ett exempel. Det kanske inte är så konstigt egentligen - människan är ingen förändringsbejakande varelse. Vi söker främst trygghet.
När jag ser mig runt omkring hittar jag dagligen goda exempel på att upphovsrättens babylons torn håller på att rasa. YouTube, The Pirate Bay, Flickr, Deviant Art och Kopimi är alla goda exempel på en ny strömning och nya förhållningssätt till information. Alla stammar de ur tankar om information som ligger mycket närmre informationens väsen än vår statsmakts konstlade förhållande till information.
För i grund och botten är det väldigt enkelt. Information wants to be free.
Andra bloggar om: Samhälle, Internet, Upphovsrätt, Fildelning, Informationsfrihet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
