Vem stämmer Google? 31 januari 2008

Sydsvenskan har i dagarna kört en bloggföljetong kallad "Fildelningsveckan". Del fyra är ett trevligt inlägg i debatten. Välskrivet och med humor:

Frågan för dagen är ju: Är det fel att peka? The Pirate Bay har gjort ungefär detta – pekat ut för folk var upphovsrättsskyddat material finns. Filerna i sig har ju inte legat hos The Pirate Bay.

Och förresten – är det skillnad på pekning och pekning? Eller rättare sagt: spelar det någon roll VEM som pekar?

Gör en sådan här sökning till exempel. Svaren pekar ju till sajter som i sin tur pekar mot upphovsrättsligt skyddat material. Om The Pirate Bay kan anses vara medhjälpare, vad är då Google i det här fallet? Medhjälparens medhjälpare? Är det i så fall okej? Och när slutar medhjälpandet att vara medhjälpande?

Klockrent. Vem stämmer Google? De har ju ändå rätt bra med pengar.

För övrigt: Fy fan vad det är tråkigt att flyttstäda!

En ansträngningslös ambition

Jag och Kärleken i dialog om bloggar på Hello Monkey, i tisdags kväll:

Kärleken: Tror du att jag kan starta en blogg ...
John: mmm?
Kärleken: ... som ingen läser?
John: Ursäkta?
Kärleken: Ja... Så att ingen läser den.
John: Ja, du... Det är jag fullständigt övertygad om.

Gräver man ned ribban är det lätt att ta sig över den.

Kannibal - ett svårt val

Ett rätt kompenserar inte ett fel

Noterar att SvD idag publicerar en debattartikel om fildelningens varande. Välskrivet faktiskt, om än vinklad åt andra hållet.

Tycker dock att det inte ursäktar gårdagens fadäs över huvud taget. En debattartikel är tydligt vinklad åt en sida, emedan en vanlig artikel bör präglas av journalistens oberoende. Så var inte fallet igår.

Att inte dö av osmos

Slösurfade Punkt.se efter lunchen. En krönikör beskriver sig själv:

Sofie Dahlstedt, är 19 år och pluggar på Malmö högskola. Hon är bitter med glimten i ögat och planerar att ta över världen.

Jag fastnar vid "... och planerar att ta över världen." Den frasen använder jag själv. Både jag och Sofie gör det för att vi känner oss originella. Speciella. Ovanliga. Utvalda.

Men hur speciella är vi egentligen om vi, och många med oss, slänger oss med floskliga fraser som "eftersträvar världsherravälde" osv? Inte speciellt.

Dags för ett nytt mål.

Topp tre hittils:

1. ... planerar att inte dö av osmos.
2. ... kommer att dö gammal, bortglömd och bitter.
3. ... skall bli en tyst drönare.

Vad är ditt livsmål?

Här är artisterna du skall bojkotta

Saxat ur DN.se:

Backyard Babies skiva "Stockholm Syndrome"
Joakim Thåströms skiva "Skebokvarnsv 209"
Sophi Solmans skiva "A decade of Dreams"
Emilia de Porets "A lifteime in a moment"
Advance Patrols skiva "Aposteln"
Amy Diamonds skiva "This is me now"
Håkan Hellströms skiva "Nåt gammalt, nått nytt, nått lånat, nåt blått"
Kents skiva "The hjärta & smärta EP"
Lena Philipssons skiva "Han jobbar i affär"
Max Peezays skiva "Discokommittén"
Per Gessles skiva "Son of a plummer"
Petters skivor "Mitt sjätte sinne", "Ronin" "Bananrepubliken" och "Petter"
Snooks skiva "Snook, svett och tårar"
Cardigans skiva "Don't blame your daughter"
Cornelis skiva "Till sist"
Robbie Williams "Intensive care"
Beatles skiva "Let it be"
Rasmus skiva "Hide from the sun"
James Blunts skiva "Back to bedlam"
Coldplays skiva "X&Y"
David Bowies skiva "Reality"

Framför allt deras skivbolag. Men även artisterna. Sätt press på dem så sätter de press på skivbolagen. Eller vad tror du?

Kopieringen utförs av medmänniskor

Med anledning av SvD's bristfälliga artikel kände jag att det var dags att skicka ett mail igen:

from: John Sjölander
to: catharina.ingelman-sundberg@svd.se
cc: bo.hedin@svd.se
on 31 Jan 2008 10:39
subject: Angående artikeln "Kriminellt nätverk styr"

Hej,

Vill börja med att gratulera dig till bristande källkritik i artikeln "Kriminellt nätverk styr". Nu kan du bara bli bättre i framtiden.

Antipiratybyrån är en lobbyorganisation som tillsammans med organisationerna IPFI, Dataspelsbranschen, Svenska förläggareföreningen och Filmfolket arbetar för att bevara sina respektive industrier.

Källmaterialet till artikeln verkar enbart komma från Antipiratbyrån, samt från en rapport presenterad den 14 November på Upplevelsedagen, ett branschevent arrangerat av dessa fem lobbyorganisationer.

Att låta dessa organisationers propagandamaterial, uppklädda som fakta, stå oemotsagda är undermåligt och anstår inte en framstående dagstidning.

Den framlidne Jan Stenbeck sa: "Politik slår ekonomi, men ny teknik slår politiken". Kanske är det dags att vakna och uppmärksamma att det är de teknikfrånvända branscherna som behöver anpassa sig, inte folket.

För det är folket som bedriver lejonparten av "piratkopieringen". Det är era kollegor, vänner, söner och döttrar. Mannen i kassan på konsum. Polis och brandmän. Vanliga människor. Inte några kriminella nätverk.

Med vänligaste hälsningar,
John Sjölander

Liten förändring 29 januari 2008

Jag har förändrat så att framida inlägg i bloggen använder kommentarsystemet från Disqus.com.

Vad gillar ni det?

Den bäste blir inte president

En av mina favoritbloggare är Fred Wilson. Han är grundare till Union Square Ventures, skiver om det amerikanska presidentvalet:

Let's call a spade a spade. Mitt Romney is a two talking flip flopping used car salesman. And John McCain, while I would have trouble voting for him, stands up for what he believes in even if its not popular.

No contest. McCain is the better man by a long shot.

Tyvärr spelar det inte så stor roll. Om processen att bli president i USA involverade att man skall vara den bäste för jobbet så hade vi knappast haft Bush. Tyvärr har deras demokratiska process blivit en fars. Det handlar om att dupera de rikaste och fattigaste. De rikaste ger dig pengar och de fattigaste ger dig röster. Den utbildade medelklassen är har blivit betydelselös - vilket är tråkigt både för oss och för dem.

Riskkapital är tacksamma pengar 28 januari 2008

EkonomiEkot hade i morse ett inslag om att riskkapitalister är långsiktiga och inte kortsiktiga och "dåliga" som debatten och media ofta framhärdar. Även fackföreningar har gått emot dem, och i vissa fall även investeringsobjekten själva.

Jag tycker att observationen är självklar, och att en motsatt åsikt tyder på dålig förståelse kring företagande.

Riskkapital (PE - private equity, inte venture capital, definitionsskillnad) går ofta in i storbolag som är i någon form av kris eller stagnation, men där riskkapitalisterna ser en vision för hur omstrukturering kan få företaget på fötter.

Företagen har vissa möjligheter till förändring. De kan, bland annat:

1. Emissionera nya aktier och där med få in nytt kapital.
2. Öka belåningen.
3. Sälja mer.
   
4. Omstrukturera.

För ett problembolag är 1, 2 och 3 i princip uteslutna. Då återstår nummer fyra. PE är specialiserat på just detta - de ger sig in i bolag med detta i åtanke.

Det görs genom att riskkaptialbolaget tar en majoritetspost i bolagt, samtidigt som man förhandlar om att få vissa privilegier. Styrelseposter. Inflytande över management. Strategisk utveckling. Dessa privilegier förhandlas fram genom att bilda allianser med andra storägare. Att PE kräver vissa privilegier är sannolikt ett horn i sidan för många.

Men - vad är alternativet? Att låta den gamla (misslyckade) ledningen strukturera om bolaget? Jo, tack. Känns ju som att det gått bra hittills. Jag har inget bevis för det, men jag tror att riskkapitalbolagens inblandning resulterar i färre avskedade människor över en längre horizont än hos de problemföretag som försöker rida ut stormen själva.

Jag har en liten, ogrundad teori om varför det blir så livat. Elitism kontra kollektivism. PE är tävlingsinriktat. Kollektivet är det inte. Storbolag är, i egen erfarenhet, väldigt kollektiva. Det är ett klimat av mediokra ansträngningar. När PE går in och ställer höga krav blir det obekvämt, både för fack och ledning.

Den typen av engagemang som riskkapitalbolag bidrar med är den typen av engagemang jag söker hos investorer. De ger sig in och skitar ned händerna. Perfekt! Det är ju oerhört tacksamt att ha någon med sig i båten som ror lika hårt eller hårdare än du själv gör.

Visst kan det också vara omvälvande, men jag tar hellre ett starkt engagemang över passivt ägande alla dagar i veckan. Fackföreningar, ägare och bolagsledningar har att lära sig av detta aktiva företagande.

Jag har nu ägnat 50 minuter åt denna text. Vad har du ägnat minst 50 minuter åt idag?

... so are the days of our lives 16 januari 2008

Jag har tänkt en del på sistone kring hur jag lever mitt liv. Egentligen kanske mer kring varför.

Just för tillfället vaknar jag vanligen för sent varje morgon. Hela min kropp skriker till mig att det enda sunda är att ligga kvar och aldrig gå ur sängen igen. Samtidigt försöker min hjärna överrösta genom att skrika att jag vet att det är roligt när jag väl kommer till jobbet. Det hela är en förvirrande process som brukar sluta i att jag ber båda hålla käften och så går jag och duschar.

Varför? Årstiden? Arbetsbördan? Stressen? Vinsterna, eller bristerna där på? Jag vet inte.

Min gräset-är-alltid-grönare-tanke går så här: Flytta utomlands. Någon stans varmt. Och soligt. Och med god mat. Exempelvis sydeuropa. Hör aldrig av dig. Lär dig slappa.

Den dagen jag lärt mig att bemästra att sitta en dag på en pinnstol i skuggan av pinjerna på en Piazza och se världen rusa förbi är den dagen jag verkligen lärt mig något. Så känns det ibland.

Sommaren... Jag längar.

Vad skulle göra ditt liv intressantare?

Vill du ha en gratis Fon-router? 09 januari 2008

Gratis Fon-router? Skriv ett email. Bara om du använder den. Först till kvarn.

Nyårslöften

Jag brukar inte avlägga nyårslöften. Kanske för att man riskerar att bryta dem. Kanske för att jag ogilla konventioner. Vem vet?

I år har jag tre.

1. Kom i tid.
2. Lyssna.
3. Hjälp mer.

För det första: Jag tänker vara på jobbet innan klockan noll-nio-noll-noll, 09.00. Jag är ofantligt seg om mornarna, och min ambition är att komma in på jobbet tidigare. Mest för att man annars får så skeva arbetsdagar, men också för att jag behöver ha lite disciplin.

För det andra: Konsten att lyssna är större än konsten att tala. Ni som känner mig vet att jag kan hålla låda. De som känner mig väl vet att jag också lyssnar. Ibland... Ok då - för sällan. Och det är hela poängen: Jag vill bli en bättre lyssnare. Tala mindre och ta till mig min omgivnings problem och bli bättre på att höra dem som sällan hörs.

Slutligen: Förra året hjälpte jag tre vänner att få nytt jobb. Det är en bättre än året dess för innan. I år vill jag bli bättre. Jag är nöjd om jag kan fixa jobb åt fyra vänner, glad om jag kan fixa det till fem.

Vad är dina nyårslöften? Vad tycker du om nyårslöften?

Kan jag skriva om vad som helst? 08 januari 2008

Jag har på sistone tänkt på bloggen och min integritet. Jag tycker bloggen är ett trevligt verktyg att lasta av mina tankar i. Jag bloggar för min egen skull och inte för mina två läsare, även om jag hoppas ni uppskattar inläggen.

Men, kan jag skriva om vad som helst? Teoretiskt borde jag ju kunna det. Men jag blir mer och mer osäker på om jag vågar/vill. Internet gör mig väldigt sökbar. Jag använder ju iblande bloggen delvis för att lasta av mig av jobbiga känslor. Tvivel. Kärleksbryderier. Problem. Irritationer. Hur blir det i praktiken?

Låt mig illustrera med ett exempel: Jag är en person som påverkas av väder och vintermörker. Påverkas i meningen att jag berörs av det. Jag kan inte påstå att jag blir deprimerad eller så, men jag blir lite håglös om vintern. Även om jag har roligt när jag gör saker (vilket man inte har när man är deprimerad) så har jag sällan sug att göra något roligt. Eller tråkigt. Eller något alls för den delen. Något i kroppen gör helt enkelt att jag inte har lust till någonting. Det har i princip alltid varit så för mig.

Så vad händer om jag skriver på bloggen för att beklaga mig om det? En (rimlig?) slutsats kan ju vara att jag är mindre produktiv om vintern. Vad händer om en framtida arbetsgivare Googlar mig (ja, det är officiellt ett verb), läser inlägget och drar slutsatsen att jag är mindre anställbar? I den bästa av världar skulle det inte vara ett problem. Tyvärr är jag tveksam.

Jag har haft liknande tankar kring en hel del saker jag skulle vilja skriva om. Jag har till och med funderat på att skapa en anonym blogg för att få ur mig även detta. Jag vill dock inte ha flera bloggar. Dessutom vill jag även kunna dela med mig till er - mina vänner.

Så, är det vettiga tankar? Vad tycker du? Vill gärna ha lite input på detta.

Min digitala önskedröm 07 januari 2008

(Efter att ha läst inlägget verkar det lite rörigt. Jag ber om ursäkt om det verkar vara en ofärdig tanke.)

På vagnen på väg hem idag satt jag, som jag ofta gör, och funderade. Många bra tankar på ämnen för bloggen. Jag har ingen bok med mig som jag antecknar med.

Så här är mina två önskemål för IT-utveckling år 2008.

1. Utvecklade skrivverktyg för IT-enheter.
2. Ge mig fullt integrerade perifiera IT-enheter.

Först - jag hade skrivit på spårvagnen om jag hade haft ett snabbt verktyg. Min skrivtakt på tangentbord är hög, efter att ha haft dator sedan jag var sju. Mobiltelefoner med skrivsättet T9 är för slöa för att teckna ned snabba tankar. Även penna och papper är. Där emot skulle faktiskt iPoden kunna vara snabb nog om de inspirerades av T9.

Genom att dra fingrarna på tangentbordet istället för att klicka på varje tangent skulle man kunna skapa "fingeravtryck" där varje gest för ett ord är mer eller mindre unikt. Det skulle vara ett mycket snabbt sätt att skriva på. Har tidigare sett detta på någon site, men jag hittade inte den så här är en enklare illustration över hur man skulle skriva "john" respektive "hanna".

Det skulle vara raskt och fiffigt.

Men för att bli produktiv räcker det inte att skrivinput när man är till fots förbättras. Mina olika enheter måste integreras bättre. Jag har en laptop, server, xbox, iPod och mobiltelefon. Dessutom har Hanna en laptop och iPod. Dessa enheter agerar alla som öar av information. Men jag vill inte ha öar av information. Jag vill ha fri tillgång till mitt informationslandskap.

Låt mig beskriva ett drömscenario.

Jag är på väg hem. Slås av en god tanke. Jag rycker upp telefonen och skissar snabbt ned tanken på min scratchpad, notebook eller vad helst. Med ett bra inputinterface kan jag skriva ungefär lika snabbt som jag tänker. Halvfärdig hoppar jag av hemma. När jag kommit upp i lägenheten slänger jag upp laptoppen. Jag öppnar filen jag editerat på telefonen i laptopen. Genom att alla mina enheter är synkade så hittar laptopens "spotlight" (google desktop search för er windowsloosers) filen direkt.

Min kalender skickar notifieringar till min telefon via SMS. Jag vill att datorerna fattar att det är samma event som skickas till telefonen som är i kalendern.

Och det finns egentligen ingenting som gör att jag skall behöva lida med öar av information, så som det fungerar idag. Tekniken finns, den är bara inte tillräcklig väldesignad. Alla mina enheter rör sig i mitt informationsekosystem och är inte separerade mentalt. Så varför måste de vara det fysiskt? Det stör mig.