Klicka i alla äger. :-)
Vardagssurrealism 27 oktober 2007
Ligger i sängen och känner mig tung i huvudet. Sen afterwork igår, kom hem klockan 4. Känner att jag måste skriva av mig lite.
Jag och Bettan gick hem tillsammans. Strax innan järntorget, vid Hagabadet, hörde jag ett avlägset skrik. Inget sånt där "tjo", utan ett tydigt skrik av obehag. Jag lyssnade men kunde inte riktigt höra vart det kom ifrån. När vi kom fram till järntorget stog en snubbe, som verkade obehaglig, och rykte i sin tjej. Jag saktade ned och bevakade honom i kanske 20 sekunder efter att vi hade passerat dem.
Det är fascinerande hur snabbt hjärnan arbetar, och hur man fattar snabba beslut. Killen rycker hårdhänt ut tjejen i gatan och i samma millisekund säger jag till Bettan att "nu gör vi något", eller något liknande. Jag har bara blixtminnen. Jag rör mig snabbt bort mot dem samtidigt som jag ber Bettan hålla min datorväska. Vi passerar en kille som också har bevakat paret. Jag säger typ "vi löser det här", och drar med honom. Han fattade beslut lika snabbt som jag och Bettan gjorde.
Vi kommer fram till dem och säger något, jag minns inte vad. Frågar hur det är typ. Han säger något om att det är mellan dem och att de bara bråkar. Tjejen är helt förstörd. Bettan börjar prata med tjejen och jag och killen (som heter Henrik) säger åt snubben att gå bort från tjejen. Jag börjar prata med honom. Frågar om hans namn och vad som har hänt. Han är först helt hektisk, men jag försöker verka förstående och han lugnar sig.
Hela tiden är Henrik vid mig, samtidigt som Bettan snackar med tjejen. Vi säger att det är en bra idé att inte träffas mer ikväll, och att han borde vända sig därifrån. Jag använder skitlöjliga floskler som "walk away" och massa skit som jag i efterhand skäms för. Värsta Dr Phil. Han lugnar sig avsevärt i alla fall.
Precis när vi övertygar honom om att kila vill han börja snacka med tjejen igen. Jag som tycker att det lugnat sig lite anser väl att han borde få säga något. Bettan, som bevisligen har bättre omdöme, blir dagens hjältinna när hon skitkaxigt och förbannat ber snubben dra åt helvete, i lika ordalag.
Jag hade troligen aldrig vågat göra något själv. Men med Bettan och en slumpmässig kille på järntorget blir man fasen så mycket sturskare. Intressant så. Ni som känner mig vet att jag är en liten kille.
Anyway. Tjejen får låna en telefon och ringen en kompis. Vi byter lite kontaktuppgifter. Vi tar henne i en taxi till Avenyn (spårvagnar avslöjar vart man är på väg). När hon träffar sin polare tar jag kompisen åt sidan och förklarar kort vara som har hänt, att han slått henne osv.
Storyn slutar där. Jag har rätt blandade känslor. Samtidigt som det var obehagligt så är jag glad över hur min hjärna arbetar. Och att jag faktiskt gjorde något. Egentligen ville jag skriva mycket mer om hur jag känner än vad som hände, men jag är lite traumatiserad och bakis. Benen skakade i flera timmar efteråt.
Hmm... måste nog vila lite på denna.
Du är inte osynlig på Facebook/Internet 25 oktober 2007
Du syns alltid på Internet. Dags att vänja sig!
Jag vill ge lite reflektioner på veckans debatt kring Facebook och integritet. (Aftonbladet, DN 1, DN 2, IDG.se).
Det är dags att vänja sig. Internet är ett offentligt rum. Allt du gör i alla offentliga rum kan snappas upp av andra. Det är inte konstigare än att någon har hört dig på bussen. Du är helt enkelt inte mer privat än så på Internet.
Är det integritetskränkande? Jag vill säga nej. Integritetskränkning handlar om att du skulle bli granskad trots att du inte har medgivit det. I och med att du aktivt lägger upp något på Internet, måste du också vara medveten om att det blir tillgängligt för alla. Lär dig detta.
Gillar du det inte kan du välja bort det. Det är anledningen till att det inte är integritetskränkande. Det är bara att dra ut kabeln och sluta använda webben. Skitlätt.
Vill ge ett väldigt konkret exempel på att det är värdefullt att komma ihåg att du aldrig är privat på nätet:
En mäklare jag har vänt mig till har registrerat sig på Facebook med hjälp av sitt jobbkonto. Man hittar henne om man söker efter henne med "Friendfindern" som matchar dina adressbokskontakter med konton på Facebook. Hon har valt en pseudonym. En illa vald sådan.
Undrar just vad hon gör med sina bonuspengar?
Microsofts investering i Facebook ett kap
Både DN.se och IDG.se har idag artiklar om att Microsoft investerat $240 miljoner i Facebook. De får 1,6% av aktierna, vilket ger Facebook en värdering på $15 miljarder, eller 97 miljarder SEK.
Min första tanke var: "Det verkar ju helt galet." Tidigare har det pratats om en värdering på 10 - 30 miljarder. Hundra miljarder verkade först helt tokigt. Men vid en djupare analys har Microsoft gjort en dunderaffär.
Facebook har endast ett egentligt värde. De har en massa personlig information om väldigt många människor. Kanske även mer än Google själva (eftersom Facebook är personligare). Detta värde kan omsättas i pengar genom personligt riktade annonser.
Värt att observera är att Microsoft troligen kommer att få något för sina $240 miljoner (om det så blir pengar eller aktier i det företag som slutligen köper Facebook får vi se). Det är inte dollar i sjön, utan en investering.
Microsofts deal är att för $240 miljoner få exklusivt global försäljning av alla annonser som visas på Facebook. För att kunna rikta dessa bra krävs det att de även får tillgång till Facebooks användardata.
De slipper dessutom att bygga och underhålla hela gigantosystemet som Facebook måste vara idag. Tacksamt att slippa.
Så slutsatsen är: För maximalt $240 miljoner har Microsoft lagt vantarna på allt av värde i Facebook.
En skitbillig affär. Inte behöva bygga sajten, riskera mycket lite, få sälja alla annonserna, få tillgång till användadatan och slutligen potential till god avkastning. Ett jäkla jätteklipp!
Glöm inte heller att Steve Balmer satt internetannonsering högt upp på priolistan.
Jag väntar med glädje på resten av VC-bloggvärldens reaktioner, som hittills har varit förvånansvärt tysta.
Ni är alla entreprenörer 24 oktober 2007
Jag stod och diskade och tänkte. Förvånansvärt ändå att jag ogillar att diska så mycket när det ger mig tid att tänka. Jag tänker för sällan.
Detta tänkte jag: Jag får ofta vänner och bekanta som kommer till mig med goda idéer om allt möjligt. Det är oftast begynnande frön till goda affärer. Flera gånger har jag senare sett samma idé, eller en twist, bli en riktig affär. Då av någon annan. Så vad är det som går fel?
Jag tror att det finns två möjligheter, mina vänner med goda idéer är antingen för;
- Lata
- Fega
Jag har sagt det tidigare - jag ställer gärna upp på fritid och kör workshops och krashkurser i hur man går från idé till affär. Jag pekar gärna ut tio sätt att finansiera idéer. Jag ger gärna av min tid! Ger ni av er?
Kom igen! Ni är alla vilande entreprenörer! Låt mig ta er i handen så skall vi ut på en spännande resa.
Internet är verkligheten!
IDG.se har rätt rubrik på en annars helt snedvriden undersökning.
Med anledning av detta vill jag tala om något som har grott hos mig ett tag.
Internet är ingen speciell plats som måste ha speciella regler. Om det inte är OK att sitta och kila folk över axeln 24/7 när de jobbar så är det inte heller OK att övervaka deras beteende på Internet.
Bara för att vi kan göra det betyder inte att vi skall göra det. Det är helt enkelt fel.
De organisationer och företag med behov av effektivitetsmått borde istället använda samma mått som med allt annat. Om Lasse inte jobbar bra är det troligen inte för att han är tappad bakom en vagn, utan för att han smyger med sig aftonbladet in på toaletten. Skyll inte på Internet, skyll på Lasse.
Kopplat till detta är ju även att man tror att Internet är någon slags alternativ verklighet. Så är det naturligtvis inte. Internet är verkligheten. Det är verkligheten precis lika mycket som E6'an mellan Malmö och Oslo är. Och vi kan inte skylla massa skit på varken Internet eller E6'an. Punkt.
Jag skulle vilja se "Han mobbades på E6'an", "8 av 10 busschaufförer dricker kaffe på arbetstid" eller "Folk kör nakna till jobbet".
Internet är bara en bärare. Följande saker är inte orsakade av Internet, utan av folks vanliga drifter och beteenden:
- Slösurfning på arbetstid
- Smygläsning på toaletten
- Maskning i lagret
- Porrsurfning efter kl 17
- Facebookande
Italiens regering backar med röven in i framtiden
Italiens regering vill att du registrerar din blog, och att du har en ansvarig utgivare. Det känns fräscht. Viva Italia!
Vin för dönickar 23 oktober 2007
Folk som köper sånt här vin borde släpas ut bakom ladan och spöas upp. Eller tvingas bära en lustig hatt för resten av sina liv.
Pyjamas is the new black 11 oktober 2007
Under kvällens afterwork på Interaktionsbyrån, kom jag och Henrik fram till att vi skulle ha pyjamasparty med våra flickvänner. Till vår stora glädje tyckte våra repsektive att det var en lika bra idé som vi.
Väl hemkommen googlade (ja, det är ett verb! äntligen!) jag lite på 'pyjamas' och hittade lite på wikipedia. Mest fascinerad är jag över vilka bilder som fått representera artikeln:
En femåring som tar sin docka på brösten.
Två bröder som krampaktigt håller i varandra.
En tvååring med cameltoe.
Mormors trosor.
Världens längsta man, 2.72 lång.
En kille med lågt hårfäste och dålig smak.Folkets uppslagsverk behöver en redaktör.
En ovanlig familj
Idag startar Metro en kampanj för bröstcancer. Jättefint. På framsidan av tidningen visar de en familj där mamman har bröstcancer.
Det är en mycket speciell familj. Inte för att mamman lever med cancer.
Det speciella är att de har en hund med bara ett öga och en hund som helt saknar ögon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
